Från ecoholic till Queen of Diamonds

Idag har jag satt mina mål

Jag följer pengakolls 30dagars resa. Ska bli kul att se var man hamnar. Ett av stegen är att sätta upp 5 mål inom 3 år. Det andra är att ta beslut, om när.

Detta blev resultatet:
-Helt skuldfri
-Minst en utomlandsresa per år
-Mer tid med familjen
-Få företaget på fötter
-Få huset helt klart

Tidsramen blev
*Midsommarafton 2011, är huset helt färdigrenoverat
*2011-06-30 visar företaget en vinst om 250.000kr
*Sommaren 2011 ska vi ha tre veckor ostört med familjen, utan jobb o annat
*2011-12-31 är vi helt skuldfria
*2012-02-14 åker vi på nästa utlandssemester

Jag tror att det kan vara helt realistiskt, det ena kommer att leda till det andra och det går lite hand i hand. Nu ska det införlivas med resten av familjen, och jag tror nog att jag kan få dem med mig.

Ett annat steg i var att få kontroll på ekonomin, det tycker jag att jag har, jag ser vad jag får in och vad som kommer ut. Nu ska jag göra en lista av det som ligger obetalt, och börja släcka eldarna, sätta plåster på såren eller hur man vill nämna det. Vi har haft ett stort sår som blöder kraftigt, jag har börjat få stopp på det och vi börjar nu den långa processena att läka.

Jag har försökt många gånger, har alltid velat ha maken med mig, men upptäckt att vi vill olika och pratar olika språk. Det slutar varenda gång i katastrof. Denna gången ska jag lyckas, så jag börjar väl själv, så får han hänga på efter. Tråkigt bara att stå där själv och flörta med fodringsägarna. :I Ett annat svårt dilemma när man har gemensam ekonomi är att jag då måste “stänga” honom ute o säga till honom ex ”Så här mycket kan du handla för” istället för att vi tillsammans kommer överens.

Ibland känns det bara hopplöst :S Dagarna känns som en berg o dalbana. Ibland är det på topp i bland är man så långt ner man kan komma. Hur kan man säga att man har koll när man inte får i hop till räkningarna? Hur kan man ha koll när man i princip sitter med en bunke räkningar varje månad och tänker: !”Elle belle bi, dig betalar jag NU! eller ska jag ta denna istället?”

Samtidigt försöker man jaga fatt i de kunder som fortfarande inte betalt sin faktura. Man bara önskar snälla, snälla betala så jag kan få iväg mina egna räkningar. Tänk om den fakturan blev betald så kan jag betala elräkningen i tid, o slippa flörta med EON, o om den kunden kom in o hämtade sina grejor så fick jag in de pengarna som jag kan lägga på detta…. Men så blir det inte.

Nä ibland är det ett rent helvete, även om man e ekonom. Vilket var det jobbigaste i början. Att leva med skammen, som ingen egentligen visste. Det är inte så många av våra nära vänner som vet om vilket helvete vi lever i varje månad. Men ännu bättre när man vet att jag kan vara öppen för denna och ha någon o prata med. Men de är ytterst få.

Tyvärr vet några leverantörer att jag är ekonom som gärna kommer med en gliring eller två, “Hoppas du har bättre ordning åt dina kunder än du har på din egna papper!” o så dök man ner i avgrunden direkt. Det har hänt flera gånger att jag fått de kommentarerna, slängda i ansiktet. Det är hemskt, och jag vill inte annat än att göra rätt för mig. Jag vill mer än gärna betala alla räntor, alla extra kostnader och allt. Det är ju jag som hamnat fel, det är ju jag som är skyldig. Det är ett jäkla ok.

Men så en dag åkte jag på seminarium, med mitt nätverk inom Amway. Vilka fantastiska människoöden man får höra om! Ett som gick rakt in i mitt hjärta, var den om den finska revisorn. Hon stod själv och berättade inför hela församlingen. (Vi var på Hovet i Stockholm, och de som varit där vet hur stor arenan är!) Hon berättade om sitt liv, var framgångsrik hade familj mm. Tills de skulle skiljas, då gick det utför, det slutade med att hon gick i konkurs. Hon var ju revisor! Vidare fortsatte hon att berätta om skammen, som en ekonom känner, som ekonom borde man ha koll på sin ekonomi. Trots detta gick hon med i Amway, hon växte både som person och ekonomiskt. Idag är hon mångmiljonär.

Detta människoöde har jag tagit med mig och finns än idag i mitt hjärta. Senare fick jag höra om andra revisorer och ekonomer som också haft det tufft, vilket gör att; OK de hade det också tufft, då är jag inte den enda trots allt!

Det är lite som skomakaren. Han tog alltid hand om sina kunders skor. Sist tänkte han på sig själv och sina barn. Hur många gånger har man inte hört “skomakarens barn har inga skor”. Det är en dålig ursäkt men det ligger något i det.

Fick äntligen en kund, va härligt!

Satt igår o fnula på ekonomin och lyckades få i hop hela balansbladet, med budget och allt.

Va ett tag sen jag va inne och det har ju tillkommit en hel del Härligt!! O där fanns ju min älskade budget! Nu slipper jag göra en själv från grunden, o nu får jag även graferna på köpet! Super duper!:b

Kvar är att fylla på allteftersom nu, o skramlet sidan om som vi inte fått iväg…

Så skönt o få ordning o reda igen. Känner att min själ börjar få ro ! =)

Rekommenderar balansbladet starkt! Tack Bolmeson för att du plockat fram det och utvecklat det!

är att få stenkoll på ekonomin. Första problemet är att intressera familjen. Vi är ju mer än en. Hade det bara varit jag hade det varit mycket lättare, då hade jag mig själv att skylla. Nu är vi fyra – och det är fyra viljor, och alla med sina måsten.

Jag sätter mig idag, denna dagen får gå till min budget, det borde gå rätt fort, har ju gjort några stycken mens om inte följts upp. Vad är det för mening om man inte följer upp… hör hur ekonomen i mig skriker – nån som känner igen sig?

Men hur får man resten av familjen med sig utan att skapa världens storbråk? En vill sätta en budget, en som inte förstår vitsen och två som inte vet vad det är?? Får nog börja med att införliva de två… de ska leva längre än mig, och borde få större möjlighet att lära sig rätt från början och inte hamna toksnett som jag gjort.

Efter ett smärre uppehåll, tog jag åter fokus på min resa. Jag vill, jag kan och jag är på väg.

Jag ska bli oberoende, jag ska kunna komma o gå som jag vill, utan att behöva be om lov, planera extra folk i butiken eller ens om det drabbar mig ekonomiskt - att strunta i jobbet för en dag eller en månad… 

Jag ska bara få med mig familjen också…. där kom det igen… jag ska bara.

Att vara eller inte vara – eller snarare att ha eller inte ha… ja det är frågan i bland. Går och funderar på om jag ska sälja min lilla hästbutik. Har både webbutik och fysisk butik. Båda är ”färdigbyggda” och välutvecklade men ger mig just nu inte tillräckligt med cash. Jag älskar min lilla butik och den får mig att koppla av, när jag gjort världens bokslut… men ska jag låta mitt verk gå vidare till nästa och göra något annat eller ska jag fortsätta bygga upp den för att få in mer kunder?

Mycket har  hänt sen jag senast skrev senast i december.

Jag har jobb över öronen, pengarna rullar in, men jag får ändå inte till det. Fortfarande sitter jag ändå med en oro att gå in på banken och betala räkningarna.

Det är sjukligt rent ut sagt. Att vara ecoholic är som att vara alkis. Jag vet att jag måste sluta men jag får inte tummen loss, jag kommer inte ur beteendet. Att ha en partner som är likadan med samma beteende gör det inte lättare. Man driver liksom på varandra på något sätt.

Om man jämför sig själv med andra som sitter i samma skuldsits, borde vi ha det rätt så enkelt bäddat, men likväl kommer vi inte loss, som de som har varit med i Lyxfällan.

Att inse att man är ecoholic, att ha ett beteende som är svårt att bryta var faktiskt en lättnad. Det tog tid, och kom som en insikt. Satt och jobbade med bokföringen åt kunder. När man sitter där och jobbar, jobbar tankarna också.

Att ha dålig ekonomi, som vi haft i ett antal år, och ett beteende som gör att du inte kommer ifrån situationen är som att vara alkoholist. Jag jobbar med ekonomi, och sköter mina kunders redovisning prickfritt, och kan säga till mina kunder hur de ska sköta sina affärer för att det ska gå bra….. men att sköta sin egen och ändra sitt eget beteende är inte det lättaste…. “Skomakarens barn har inga skor”

När jag insåg att jag var redovisningskonsult med usel ekonomi, blev jag knäckt. Innan du får den insikten försöker du bara att få ihop det, du vill bara inte inse fakta. Men så var jag och min man på ett seminare i Stockholm. Framme på scen stod en kvinna i 55års åldern. Hon berättade att hon var revisor och jobbat många år som det. Hon hade gått igenom skilsmässa, företaget gick i botten och hon gick i konkurs. För en ekonom som jag betydde de orden enormt. Det var ett stort erkännande för mig. Hon berättade sen vidare att hon hämtat sig, fått ett enormt stöd av sin familj och att hon idag kommit tillbaka och var mångmiljonär.

Hennes ord styrker mig än idag, även om jag får bakslag då och då.

I maj gick jag och min man Balansekonomis utbildning “Ett rikare liv”. Det räddade vårt äktenskap. Sen dess har jag arbetat med Jan Bolmeson, och blivit coachad av honom. Det har gett mig enormt mycket.

Idag arbetar jag på ett eget projekt för personer som är ekolister (Ecoholic). För mig är det ett sätt att berarbeta mitt eget missbruk, samtidigt som jag  hjälper andra.