Att inse att man är ecoholic, att ha ett beteende som är svårt att bryta var faktiskt en lättnad. Det tog tid, och kom som en insikt. Satt och jobbade med bokföringen åt kunder. När man sitter där och jobbar, jobbar tankarna också.

Att ha dålig ekonomi, som vi haft i ett antal år, och ett beteende som gör att du inte kommer ifrån situationen är som att vara alkoholist. Jag jobbar med ekonomi, och sköter mina kunders redovisning prickfritt, och kan säga till mina kunder hur de ska sköta sina affärer för att det ska gå bra..... men att sköta sin egen och ändra sitt eget beteende är inte det lättaste.... "Skomakarens barn har inga skor"

När jag insåg att jag var redovisningskonsult med usel ekonomi, blev jag knäckt. Innan du får den insikten försöker du bara att få ihop det, du vill bara inte inse fakta. Men så var jag och min man på ett seminare i Stockholm. Framme på scen stod en kvinna i 55års åldern. Hon berättade att hon var revisor och jobbat många år som det. Hon hade gått igenom skilsmässa, företaget gick i botten och hon gick i konkurs. För en ekonom som jag betydde de orden enormt. Det var ett stort erkännande för mig. Hon berättade sen vidare att hon hämtat sig, fått ett enormt stöd av sin familj och att hon idag kommit tillbaka och var mångmiljonär.

Hennes ord styrker mig än idag, även om jag får bakslag då och då.

I maj gick jag och min man Balansekonomis utbildning "Ett rikare liv". Det räddade vårt äktenskap. Sen dess har jag arbetat med Jan Bolmeson, och blivit coachad av honom. Det har gett mig enormt mycket.

Idag arbetar jag på ett eget projekt för personer som är ekolister (Ecoholic). För mig är det ett sätt att berarbeta mitt eget missbruk, samtidigt som jag  hjälper andra.